Irland...

Irland.

Ett beslut som togs snabbt.

En resa som redan är oförglömlig.

Irland.

Ytterliggare ett land utan riktig ost.

Ytterliggare ett land med två språk.

Irland.

Ett land där ölen är dyr.

Ett land där bilarna kör på fel sida.

Irland.

Greater than GREAT!

Howth

Howth, Irland. En plats som hamnar högt på min topp 5-lista. Hade David inte varit med så hade jag lätt satt mig på kanten och inte rest mig igen. Med sol, som värmde och vind, som såg till att mitt hår stod åt alla håll, så var temperaturen perfekt! Stämningen där på berget satte igång tankarna, men jag hade lätt kunnat spendera en vecka där. Det hade även behövts för att få ordning på alla processer som startades i huvudet. Klart är i alla fall att jag utan problem hade kunnat åka dit 100 gånger utan att tröttna.

Ta seden dit man kommer.. eller?

Helt klart är att jag kommer att vara en annan människa när jag så småningom kommer hem. Inte bara på grund av att jag hela tiden kommer säga: Åh ursäkta, jag kommer bara på det holländska ordet, jag har ju varit utomlands sååå länge nu! Avslutar självklart meningen med en svepande blick över alla som lyssnar med ett snett divigt leende på munnen. Nej, inte bara på grund av språket. När man har varit borta från sitt hemland en längre tid, så är det som att man glömmer av vad man tycker är normalt och vad som är lite mer udda! Kom till en insikt idag, jag var långt över gränsen för vad jag, i Sverige, hade tyckt varit normalt. För det första: Jag går med skor inne (vilket i sig kan ses som en självbevarelsedrift, eftersom risken att fötterna förfryser annars är stor.), för det andra jag häller chokladströssel på smörgåsen, sedan toppar jag med en skiva bröd på det och sen ja, nu kommer det... Jag plockar upp kniven och delar smörgösen på mitten! Jag har så vitt jag vet aldrig behövt dela en smörgås i två delar i Sverige, vad är meningen egentligen? Till råga på allt, har jag sett att mina byxor är några, otroligt viktiga, centimeter för korta, men å andra sidan gör det ju bara att jag passar in ännu bättre.

Å ena sidan blir jag lite skrämd hur lätt jag har gett upp mina älskade svenska seder(som till exempel att man inte behöver dela smörgåsen när man har passerat femårs ålder), men å andra sidan är det ett spännande expriment. Får väl se om jag efter sex månader här vandrar runt i träskor, med tulpaner i håret och det enda som kommer ur munnen är poänglösa skämt om belgare!

Yes, I'm back!

Har haft två veckor i himmelriket men samtidigt också i landet av TOTAL förvirring. Ena dagen har jag varit helt övertygad om var jag ska bo och vad jag ska göra och när jag vaknar upp andra dagen var jag lika övertygad men då om en HELT ANNAN plan. Under tiden har jag haft en underbar tid, första veckan hos min nya kompis i Maastricht! Spenderade mycket tid i hans mycket välplanerade lägenhet. Blev genast bästis med espressomaskinen, det blev vi två som spenderade dagarna ihop. På kvällarna kom värden hem och skämde bort mig genom att laga mat. Killen har gått restaurangskola, så det var tallrikar som borde ha fotograferats i alla fall ristornen som servarades med kyckling. Okej, det är inte svårt, men ändå är jag imponerad. Så läskande, bara namnet liksom.. Mmm RISTORN!

I Maastricht fick jag möjligheten att delta i lite allt möjligt. Ena dagen befann mig på en VIP-dag i Lummen, Belgien. Där det var någon europeisk tävling i hoppning. Träffade på både Malin Baryard och han den där andra. Hmm, jag och namn, ingen bra kombination. I alla fall satt jag med ett vinglas i handen och hejade på mina landskamrater, mycket trevligt! Tyvärr vann de inte, tror det var en italienare som vann. Jag kan ju tillägga att jag genast kände mig hemma i VIP-området. Det kändes lite som hemma faktiskt, tror att jag ska satsa på att alltid ha ett VIP-kort.

Sedan har jag för första gången i mitt liv åkt i en "oldtimer". Han äger nämligen en supersnygg mörkgrön bil från -71. Vi åkte iväg en lördagmorgon och var iväg nästan hela dagen. I underbart väder cruisade vi upp och ned för kullarna i gränslandet mellan Holland, Belgien och Tyskland. I kanontrevligt sällskap och med vinden i håret gjorde jag inget annat än att njuta. Ja, som ni hör har jag verkligen haft det underbart. Veckan i Maastricht är en vecka som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Dels för den gästfriheten som omslöt mig med en gång, fantastiskt, men framför allt har jag lärt känna människor som jag verkligen beundrar och tycker om.

Fortsättning följer...