Den 14 mars 2009 åkte jag till Antwerpen, Belgien för att vara au pair och stanna i ett år. Jag tvekade aldrig över att jag skulle klara att vara borta så länge. Det var liksom inget jag funderade på, jag var väldigt bestämd att jag skulle fullfölja det kontrakt som jag skrivit på. Tvätta, stryka och bada bebis i ett år. Inte vidare upphetsande, men kul att vara i ett annat land osv. Sen någon vecka senare kom beskedet att jag inte skulle fortsätta som au pair. Jag befann mig i en ny stad, i ett nytt land, utan kompisar och kontakter. Två alternativ fanns, skaffa ett jobb och bostad och bo kvar i Antwerpen eller åka hem. För mig var det bara ett alternativ som var aktuellt, nämligen stanna kvar. Så med hjälp av Erik, som jag lärde känna på krogen så utökade jag mitt nätverk lite från dag till dag. Till slut hade jag utökat min telefonbok, skaffat jobb, skrivit kontrakt på en lägenhet och allt på checklistan var struket.
Det är lustigt, för att återkomma till checklistor som jag talade om häromdagen. Ibland är finns listan till för att man faktiskt ska bygga något av resultatet, men ibland finns listan där bara för att man ska lära sig saker. I mitt fall var det ytterst tydligt att min lista, som jag kallar "bygga upp ett liv i Antwerpen", endast fanns som ett steg på vägen. Självklart insåg jag det först när allt var klart och bäst var väl det annars hade jag slutat kämpa innan jag var klar. Insikten kom när jag skulle ha möte med min hyresvärd på banken för att sätta in pengar på ett slutet konto. Det hände något i magen när jag tog steget in på banken, men jag viftade bort det. Väl på mötet visade det sig att jag inte kan öppna ett konto för att jag inte var inskriven i staden och för att göra det måste man ha en anledning att vara i Belgien, vilket jag inte kunde uppge. Så plötsligt formades känslan i magen till en tanke och jag insåg att jag inte skulle stanna i Belgien.
En dag av konstant tänkande, spekulationer och fantasier ledde till att jag tog steget. Allt jag hade byggt upp började jag sakta lämna tillbaka till ägaren. Jag funderade mycket på vad nästa steg skulle vara och efter en knapp vecka har jag fortfarande inget svar, men det känns bra. Tre dagars övernattning på ett vandrarhem, jobbade sista natten i fredags och där tog sagan om Antwerpen slut.
Nästa steg är redan påbörjat, fast jag vet inte vart det leder. Befinner mig just nu i Maastricht en stad i mitt älskade Holland. Jag bor hos en nyfunnen vän(han var kund på 't bolleke förra veckan, det är en lång och mycket rolig historia) i hans sjukt trevliga lägenhet. Har inte direkt en plan på vad jag ska göra, men har en vecka på mig här att se om jag vill stanna. Alternativen är ju många, det finns ju egentligen ingenting som jag inte kan göra. En bra känsla är det.
Så nu byts namnet på bloggen till Marie op stap in een grote, leuke wereld!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar